Italian Byzantine Style Painter, ca.1290-1348 Ambrogio Lorenzetti (or Ambruogio Laurati; c. 1290 ?C June 9, 1348) was an Italian painter of the Sienese school. He was active between approximately from 1317 to 1348. His elder brother was the painter Pietro Lorenzetti. His work shows the influence of Simone Martini, although more naturalistic. The earliest dated work of the Sienese painter is a Madonna and Child (1319, Museo Diocesano, San Casciano). His presence was documented in Florentine up until 1321. He would return there after spending a number of years in Siena. The frescoes on the walls of the Hall of the Nine (Sala dei Nove) or Hall of the Peace (Sala della Pace) in the Palazzo Pubblico of Siena are one of the masterworks of early renaissance secular painting. The "nine" was the oligarchal assembly of guild and monetary interests that governed the republic. Three walls are painted with frescoes consisting of a large assembly of allegorical figures of virtues in the Allegory of Good Government . In the other two facing panels, Ambrogio weaves panoramic visions of Effects of Good Government on Town and Country, and Allegory of Bad Government and its Effects on Town and Country (also called "Ill-governed Town and Country"). The better preserved "well-governed town and country" is an unrivaled pictorial encyclopedia of incidents in a peaceful medieval "borgo" and countryside. The first evidence of the existence of the hourglass can be found in one of his paintings. Like his brother, he is believed to have died of bubonic plague 1348. Giorgio Vasari includes a biography of Lorenzetti in his Lives.  Related Paintings of Ambrogio Lorenzetti :. | St Nicholas is Elected Bishop of Mira | Madonna and Child Enthroned,with Angels and Saints (mk08) | Allegory of the Good Goverment | Madonna and Child Enthroned,with Angels and Saints | Madonna |
Related Artists:
Aurelia de sousa
1869-1922
Leon-Matthieu Cochereau
1793-1817 French Leon-Matthieu Cochereau Location
marcus larson
Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.